Vem dricker Negroni och historien bakom drinken
Magazinet Coveteur beskriver en person som beställer Negroni på första dejten så här: ”Strong and self-assured with a streak of jaded bitterness, Negroni drinkers can seem as tough to crack as that ludicrously large ice cube in their tumbler glass. This would be the fan favorite of the avoidant-attached community, but what they can’t offer in vulnerability or commitment, they make up for with their devilish sense of humor. They will take from 24 to 48 hours to text you back, but this six-month situationship is about to be some of the best sex of your life.”
Allting började med Mi-To. Alltså drinken Mi-To.
Mi-To symboliserar mötet mellan de två italienska städerna Milano respektive Torino (Turin). Från Milano kommer Campari och Torino är hemstad för den söta vermouthen. – A bitter sweet symphony! Nån gång på 1860-talet sägs denna, en av italiens första cocktails, ha skapats. Drinken serveras i ett lågt glas av whiskymodell, ”neat” eller över en stor isbit.
Amerikaner som besökte Italien i början av 1900-talet blev förtjusta i Mi-To men bad ofta att få den utspädd med lite soda vatten. Italienska bartenders döpte då drinken till Americano. Namnet blev förstås populärt och drinken blev en klassisk apertivo, lite spritsig – ett perfekt sätt att inleda en måltid.
1919 kliver greve Camillo Negroni in på Caffé Casoni i Florens och ber bartendern Fosco Scarselli om sin favoritdrink Americano… men gärna lite starkare. Scarselli byter ut sodan mot gin och en legendarisk drink är skapad! Lika delar Campari, vermouth och gin – Negroni!. Många år senare, i slutet av 1980-talet skulle bartendern Mirko Stocchetto på Bar Basso i Milano blanda till en Negroni åt en gäst. Av nån anledning råkade han hälla i prosecco istället för gin – Sbagliato var uppfunnen (sbagliato betyder fel på italienska). En lättare, festligare och bubbligare drink.
Andra varianter och tolkningar av drinken har förstås uppstått runt om i världen; Boulevardier (bourbon eller whiskey istället för gin), White Negroni (vit vermouth och örtlikör ihop med gin), Kingston Negroni (jamaicansk rom istället för gin.)
Alla drinkar ovan dekoreras med apelsinzest/apelsinklyfta, i något fall kan citron användas.
Campari är självfallet kungen i dessa drinkar. Det är en s k Bitter med kryddig smak av blodapelsin och malört. Alkoholhalten är 25% och den röda färgen kommer från färgämnet karmin (E 120) som utvinns från torkade honor av koschenillsköldslöss. Redan 1932 presenterade Campari världens första (?) alkoläsk Campari Soda i en snyggt designad flaska signerad Fortunato Depero. Ni har säker sett den, en liten nätt flaska som ligger perfekt i handen.
Sedan 2013 firas Negroni week i mitten av september varje år runt om i världen. Man firar drinken och del av intäkterna på Negronis och Negronivarianter doneras till välgörenhetsorganisationer.
I boken Filmdrinkar – starka drycker på stor duk (som undertecknad var med och skapade åt Göteborg Film Festival 2008) skriver Klas Ericsson, journalist och författare, bl a om Bill Murrays karaktär Steve Zissou i Wes Andersons film The Life Aquatic with Steve Zissou som gärna dricka Campari rent: ”Valet av Campari är intressant. Det tyder på en sann psykopatkaraktär eftersom det sannerligen krävs en känslomässig avdomning för att överhuvudtaget dricka det rent… Campari dricker bara folk som inte darrar inför döden.”
Orson Wells om Negroni: ”The bitters are excellent for your liver, the gin is bad for you. They balance each other.”
Skål för böveln!