Fredagsbiten 05.10.18
Den 5 oktober 1962 har den första James Bond-filmen, premiär, Dr No (Agent 007 med rätt att döda). ”As Bond neared the end of the corridor, he could hear a piano swinging a rather sad tune,” skrev hans skapare Ian Fleming i 1956 novellen Diamonds are Forever. “At the door of 350 he knew the music came from behind it. He recognised the tune. ‘Le Feuilles Mortes”, (Löven faller).
Låten skrevs 1945 av den ungersk-franska kompositören Joseph Kosma för baletten Le Rendez vous som sattes upp i Paris. Texten skrevs av den franska poeten och manusförfattaren Jacques Prévert för filmen Marcel Carné’s 1946 film ”Les Portes de la Nuit” och den sjöngs då av Yves Montand. Sedan dess har den tolkats av många; som Nat King Cole, Edith Piaf, Chet Baker, Bill Evans, Eric Clapton, Bob Dylan och på svenska av bl a Peps Persson.
Vi väljer Eva Cassidys tolkning. Trots sin talang var hon under sin livstid främst känd i hemstaden Washington (hon dog i cancer bara 33 år gammal). Eva Cassidy var blyg och hade svårt att uppträda inför mycket folk, vid sin död hade hon ännu inget eget skivkontrakt. Hennes första soloskiva, ”Eve by heart” släpptes 1996, en månad efter hennes död. 2001 nådde hennes album de brittiska topplistorna och sålde i miljonupplagor.
Tänd en massa ljus, häll upp ett glas rödvin och kryp upp i soffan och ta det lugnt i helgen.
”Since you went away the days grow long
And soon I’ll hear old winter’s song
But I miss you most of all my darling
When autumn leaves start to fall.”