Fredagsbiten -74: Rikki Don’t Loose that Number (Steely Dan) 

Donald Fagen och Walter Becker fann varandra när de pluggade (litteratur respektive musik) på Bard College i New York 1967. Båda gillade 20-talsjazz och ironisk litteratur och började skriva låtar tillsammans i ett uppehållsrum på skolan – Becker på sin gitarr och Fagen på ett piano. 1971 bildade de Steely Dan. Det något obskyra namnet är hämtat från William S Burroughs novell Naked Lunch, och syftar på en ”revolutionary steam-powered dildo”. Steely Dan slog igenom på 70-talet och utvecklades som ett band där Becker och Fagen alltid var med men där de andra musikerna kunde skifta. Eftersom de var perfektionister och ogillade att stå på scen blev de mer och mer ett renodlat studioband. I Rolling Stone har de kallats ”the perfect musical antiheroes for the seventies”.

Ryktena kring veckans låt är många. Vem var Rikki? Och vad handlar låten egentligen om? En vanlig tolkning är att låten handlar om författaren Rikki Ducornet, hon och Fagan möttes på en fest på Bard College där de båda var studenter. Rikki var gift med en lärare och gravid, men Fagan gav henne ändå sitt telefonnummer. Ducornet blev fascinerad av Fagen men ringde aldrig. I en intervju många år senare, 1998 gav hon sin egen tolkning, “philosophically it’s an interesting song; I mean I think his ‘number’ is a cipher for the self.” Rikki Ducornet är inte den enda som har tolkat in en djupare mening, en annan tolkning är att ”Number” skulle vara ett dolt budskap för att skicka marijuana med posten på ett ”säkert” sätt. Enligt Fagan själv handlar låten bara om obesvarad kärlek. Kanske det bara är så enkelt.

Becker och Fagens jazzrötter letade sig in deras musik, kanske mer uppenbart än de tänkt sig … lyssna bara till introt på Horace Silvers jazzstandard ”Song for My Father”… i princip identiskt med introt till ”Rikki Don’t Loose That Number”.

Låten nådde så högt som nummer fyra på Billboard Hot 100 den 3 augusti 1974 och blev en av Steely Dans största framgångar genom tiderna. Steely Dan använde den kommersiella succén för att förverkliga sina egna drömmar i studion. Bandet slutade turnera 1974 och blev ett renodlat studioband, genom åren många toppmusiker medverkat för att hjälpa dem att förverkliga sina allt mer komplexa visioner. De fortsatte sitt kreativa samarbete ända tills Walter Becker gick bort 2017, och sedan dess fortsätter Donald Fagen på egen hand.

Vi har sökt överallt i den digitala världen, efter en bra video med låten, men hittar ingen, så veckans Fredagsbit får bli ett bildspel från tiden.