21 januari, 2022
Fredagsbiten 21.01.22
Norma Deloris Egstrom, mer känd som Peggy Lee, föddes 26 maj 1920 i Jamestown, North Dakota, och dog 21 januari 2002 i Bel Air, LA, Kalifornien. Far- och morföräldrarna hade norskt respektive svenskt påbrå. Hon hade en tuff uppväxt. Mamman dog när hon bara var fyra år, pappan gifte sig om sig med en kvinna som misshandlade Norma fysiskt och psykiskt under uppväxten. Musiken blev hennes räddning. Som 17-åring flydde hon hemmet och därefter gick hennes liv helt i linje med The American Dream; från att som ung, fattig servitris sjunga på barer blev hon en av de mest glamourösa underhållarna inom showbiz. “Her wonderful talent should be studied by all vocalists; her regal presence is pure elegance and charm.” sa Frank Sinatra om henne i en intervju 1994. Tony Bennett kallade henne ”The Female Frank Sinatra”, vilket hon ansåg var en av de finaste komplimangerna. Precis som sin vän Sinatra gjorde hon saker ”her way”.
Hennes karriär sträckte sig över sju decennier. Hon skrev inte bara många av sina egna låtar, utan hon var involverad i alla delar av sina framträdanden. Hon rankas som en av de mest framgångsrika amerikanska kvinnliga singer-songwriters genom tiderna. Hon skrev över 200 låtar – oftast texter, men också musik, i samarbete med bl a Harold Arlen, Cy Coleman, Duke Ellington, Quincy Jones, Marian McPartland och Victor Young. Bland oräkneliga musikutmärkelser som tilldelats henne märks 13 Grammy-nomineringar, en Grammy-vinst 1969 och en Lifetime Achievement Award 1995. Oräkneliga covers har gjorts på hennes låtar av bl a Tony Bennett, Nat King Cole, Natalie Cole, Bing Crosby, Doris Day, Ella Fitzgerald, Judy Garland, Diana Krall, Queen Latifah, Barry Manilow, Bette Midler, Janelle Monáe, Nina Simone , Regina Spektor och Sarah Vaughan. Hon hade över 100 listplaceringar, från ”I Got It Bad”, 1941 till Similau”, 2017 som släpptes långt efter hennes död. Några av hennes mest kända låtar är ”Fever”, ”Why Don’t You Do Right”, ”I’m A Woman” …
Veckans fredagsbit är ”Is That All There Is”, med intro av Johnny Cash i en inspelning från 1969. Låten skrevs av Jerry Leiber och Mike Stoller. Texten är inspirerad av Thomas Manns roman ”Disillusionment”, med perspektivet från en person som blivit desillusionerad genom olika händelser i livet, (ett nedbrunnet hem, olycklig kärlek, funderingar kring döden). Efter varje textrad uttrycker hon sin besvikelse och att hon skulle aldrig ta livet av sig själv – döden kommer också vara en besvikelse…
Hon föreslår istället att vi ska ”Let’s break out the booze and have a ball – If that’s all there is” istället för att oroa oss över livet.
Vi höjer våra glas för Peggy Lee och önskar er en fin fredag!
Njut av livet!
”Is that all there is, is that all there is?
If that’s all there is my friends, then let’s keep dancing”