Fredagsbiten 12.03.21

Venus In Furs. 12 mars 1967 släpptes det klassiska ”Bananalbumet” – The Velvet Underground & Nicos debutalbum. Andy Warhol står som producent men det var nog mer Tom Wilson som var plattans ”riktiga” producent. Warhol agerade  mer exekutiv producent – den som slänger in degen! Andy skapade förstås det klassiska omslaget; en gul banan på vit botten med Andy Warhols ”stämpelsignatur” under. På originalutgåvan stod det även vid toppen av bananen ”PEEL SLOWLY AND SEE”. Och om man gjorde det, tog tag i toppen på den gula bananen och försiktigt drog bort den så uppenbarade sig en rosa skalad banan under det gula skalet…

Efter att filmaren Barbara Rubin introducerat Velvet Underground för Andy Warhol 1965 blev de nån form av husband på The Factory, som då låg på 231 East 47th St. 

Warhol blev deras manager och finansierade inspelningen av debutalbumet. Han insisterade oxå på Nico (Christa Päffgen, tysk sångerskan, model och skådis) skulle medverka på sång. Hon hade tidigare bl.a agerat i filmerna La Dolce Vita (1960) och Chelsea Girls (1966). Nico medverkar på fyra av plattans 11 låtar.

Plattan blev ingen hit till en början, den sålde typ 30.000 ex under de första fem åren. Brian Eno lär ha sagt att det var en enormt viktig platta för många och att ”alla de 30.000 som köpte plattan startade band”. 2006 hade Rolling Stone med den på plats 13 över De 500 viktigaste albumen genom tiderna!

Musiken är en blandning av fransk 60-talsfilmpop (Sunday Morning) via malande rock (I’m Waiting For The Man) och Orsa Spelmän på hembränt och amfetamin (The Black Angel’s Song) till mörker… (Heroin och Venus In Furs). Texterna, mestadels skrivna av Lou Reed, behandlar ämnen som; droger, prostitution, sadomasochism.

Låten Venus In Furs är inspirerad av romanen med samma namn, skriven av den österrikiske författaren och journalisten Leopold von Sacher-Masoch (27/1 1836–9/3 1895). Bok Venus In Furs (1870) berättar historien om Severin von Kusiemski som vill bli dominerad och förnedrad av bokens kvinnliga karaktär – Wanda von Dunajew.

Termen masochism härstammar från Leopolds namn och myntades av den samtida österrikiska psykiatrikern Richard von Krafft-Ebing.

Själv blev jag introducerad till lite mörkare kultur i gymnasiet av min skolkamrat Peter G. Velvet Underground, Willian S. Burroughs. Lädernunnan, Psychic TV mfl. (tack!). Men mitt första minne av Venus In Furs är nog från Filmen G (1983) där Olle Ljungströms karaktär sitter i en gungstol backstage efter ett gig i Bergsjö, sjungades Venus in Furs ackompanjerad av nån casiosynth eller trummaskin samtidigt som en tjej från Nürnberg 47s fanklubb slickar hans svarta boots… svensk filmhistoria.

Fredagsbiten i dag är… förstås Venus In Furs med Velvet Underground.

Låt nu ångesten i John Cales fiol tränga in i märg och ben… ha en skön helg på er!

 ”I am tired, I am weary

I could sleep for a thousand years

A thousand dreams that would awake me

Different colors made of tears…”