Fredagsbiten: Please don’t put your life in the hands of a rock’n roll band who throw it away. Det är den 2 oktober 1995 och de två evigt bråkande bröderna Gallagher från Manchester släpper sin andra platta som ska göra dem till ett av världens största band. Albumet var ”(What’s the Story) Morning Glory?” Veckans låt skrev Noel efter en spelning en regnig kväll i Paris i april det året, istället för att gå ut och festa tog han med sig gitarren till hotellrummet. Noel hade flow och låten och texten kom till honom den natten utom refrängen, det finns många rykten om inspirationen till den. I SVTs Hitlåtens historia säger Noel att den kom till genom en felhörning av Liam. Noel sjöng ”so …”, ordet Sally fanns inte i refrängen men Liam uppfattade bara en antydan till ett ord och frågade; Vem är Sally? Då föll allt på plats. Bara några dagar senare hade de en spelning i Sheiffield, och under konserten ville sångaren (läs Liam) ta en paus för att ”vila” rösten (läs dricka och röka). Då tar Noel chansen att testa den helt nyskrivna låten som ännu inte har en titel och som varken de 12000 i publiken eller bandet hört. Han spelade låten ensam med sin gitarr och fick en artig applåd, inte mer, men resten är historia. 1996 blev låten ”Don’t look back in anger” etta på både singel och albumlistan UK Albums Charts samtidigt. Sedan dess lever låten sitt eget liv och har tagit sig in i alla sammanhang, allt från allsång på pubar och fotbollsarenor till finstämda nationalhyllningar som när Chris Martin sjunger för Ariana Grande efter terroristattacken på Manchester Arena 2017.